vart är luften jag andas

inga djupa andetag, hyperventilerar ibland.

greppar tag i det som går, jag hänger i en liten skör tråd.

vart är hjärtat som slog som en trumma

vart är vindens viskande ord på natten.

hur ska det sluta, jag vill veta innan det är försent.

Ken Ring - Bryter tystnaden

Ken Ring - Tittar ner

Ainbusk - Älska mig

Helena Bergström - Aldrig ska jag sluta älska dig

Helen Sjöholm - Gabriella's Sång

jag är inte den som brukar klaga när vardagen är jobbig.

jag är inte den som lägger ner så mycket tid till att känna efter hur jag verkligen mår. känna efter med hjärtat, det är jag riktigt dålig på.

jag ska sköta skolan, gå ner i vikt, träna, tvätta, städa, laga mat, hämta lillkillen på dagis och umgås med familj + vänner.

finna tid till mig själv som inte innefattar tv-tittande.

när ska jag hinna landa?

hur mycket ska jag orka innan vardagen faller ihop totalt.

just nu känns det som jag bryter ihop, det är så mycket mer jag vill berätta som jag inte kan skriva ut om i bloggen, sånt där privat som jag gärna skulle önska att jag kunde skriva om. mina närmaste vet, det räcker. jag har folkt runt omkring mig som alltid finns om jag behöver prata. men det fattas något.

det fattas något ingen kan svara på.

ibland kan jag känna mig så jävla misslyckad, så många andra gör helt otroliga jobb.

ett exempel är ensamstående mammor/pappor. jag kan inte jämnföras med dom.

vissa kan säga att jag gör ett bra jobb, men vadå. jag sköter bara mitt liv, som miljontals andra människor. jag har så mycket jag vill "laga" i mitt liv, men det är inte min uppgift då problemen inte ligger hos mig. detta tär på mitt psyke och ibland undrar jag hur jag ska komma upp ur sängen på morgonen.

jag tänker också på när man får börja klaga utan att ha dåligt samvete.

är det när andra tycker att man nått botten, eller räcker det med att själv känna

att man inte klarar mycket mer? jag vill gräva ett hål i marken och ligga där tills allt

är bra igen. jag har så mycket på mina axlar nu att jag snart inte vet vart jag ska ta vägen. shit vad jag dämpade belysningen här inne nu, men ni får finna er i det.

detta är min terapi, det är när jag får skriva som jag mår bra.

en fundersam julian. har nyss lämnat han på dagis, jag ska fixa lite här hemma, sen iväg på sjukhuset för den mysiga sprutan i magen. efter de är det skolan, ska avsluta datorkunskapen, känns så underbart skönt. när jag är klar där blir det träning.

natten var bra, trots att christian inte sov hemma.

lillen vaknade halv sex, fick välling och somnade om till sju.

hur skönt som helst!  

såg en bra film igår, 88 minutes som gick på fyran.

den hade fått recenserat (mindre bra) vilket jag tycker är konstigt.

spännande hela tiden, och en film man inte kan gå iväg utan att se klart.

som jag brukar göra med alla andra filmer typ.

det här är vad jag drömde om inatt. ben&jerry's hade den fetaste butiken

inne i stan, mellan max och tvättomaten. där stod jag, camilla och någon mer i kön i väntan på att få komma in. jag springer in till chrippa på max och frågar om inte jag kan få köpa lite gotta. han svarar mig med att jag inte är klar med itrim än. men jag rusar ut igen och ställer mig i kön, som vi förövrigt fick stå i en timma typ.

väl inne var det också kö, och då kommer det fram två poliser som ska arrestera mig för att jag ska köpa glass, godis och kakor. jag ber dom gå, då detta är mitt val.

när vi äntligen når kassan har jag händerna fulla med gotta. då måste jag skriva på

ett avtal om att jag inte ångrar mina köp. sedan svullade jag i mig allting ute på parkeringen.

kan ni förstå hur stort suget är, då det till och med ger sig in i mina drömmar.

dom kan haffa mig där, men i verkligheten är det jag som bestämmer.

jag bjuder på bilden då den snart är ett år gammal och jag vägde 9 kilo mer

än vad jag gör nu. jag kommer inte tillbaka.

jag ska vara totalt ärlig, chrippa drog nyss.

här hemma lämnade han efter sig två billys.

jorå, jag har tänkt tanken, inte bara en, två eller tre gånger.

tanken har legat och svällt som en ballong inuti mitt huvud.

så fort han åker. så har tankarna gått. är jag störd eller riktigt jävla efterbliven?

asså på riktigt, vad fan håller jag på med. jag måste skriva det här

eftersom jag då vet att jag inte kan sjunka så lågt och käka den där jävla

pizzan i frysen som bara ligger där och ser sådär jätte god ut ni vet.

kan se mig framför tv.n svulla den där hemska saken med massa ost.

sen ligga där och gråta alldeles mätt och fylld av ångest.

när jag tänker så blir jag äcklad, vill du vara överviktig?

ja men då äre bara att äta pullan. - nejtack!

ibland blir jag fan impad av mig själv. tog tag i all tvätt som för övrigt låg i

tre ikea kassar. vek alltihop och la in det snyggt i garderoben.

sen tog jag och tvättade en maskin också, när jag ändå var igång liksom.

har nyss käkat mitt sista mål idag, hann knappt njuta. ikväll är det film på televisonen. jag ska kika, dock ensam. alldeles alldeles ensam.

känner mig nästan som askungen, vad är en bal på slottet?

äh, imorgon ska jag till gyn för min sista spruta i magen, sen är det något mer

jag ska göra som jag inte kommer på nu. efter det ska jag träna på itrim, sen hem och hämta jullen på dagis. nu ska jag fortsätta min saga här hemma, utan en vacker klänning och en häxa till styvmorsa. vi hörs senare, puss!