vaknade imorse, försökte borra ner huvudet i kudden igen

och låtsas att allt bara var en dröm...

tog mig upp, gick på dagis med gråten i halsen.

hoppade på bussen, satt längst bak och tårarna fick

rinna nerför mina kinder..

och sen jag, som aldrig i hela mitt liv tappat något

glömde min plånbok på bussen, vart är min hjärna idag?

inte nere på jorden tillsammans med min kropp iallafall.

skulle hoppa av bussen på frösön, glömde nästan plinga

men lyckades trycka i sista sekund.

jag slutar 4 idag, hur ska det gå egentligen?

just nu vill jag bara skita i allt.

idag går mina tankar åt nathalie & charlie.

en liten pojk som kommer växa upp utan sin far,

tur att han har världens bästa mamma vid sin sida.

mattias, jag vet att du har det bra nu.

du får se charlie växa upp och stötta honom genom livets alla hinder.

vara med honom i vinden, luften och allas våra minnen.

du kanske har lämnat din kropp, men din själ lever

vidare genom din son. det kanske är själviskt att gråta för att

du är borta, men det känns iallafall bättre för stunden.

du kom till jorden som en ängel, men åkte lika snabbt.

vi kollar upp mot himlen och ska tänka på dig varje natt.