jag är en ärlig människa, en ärlig människa med en ätstörning.

idag åkte jag till ätstörningsenheten för nu behöver jag hjälp.

jag skrev förut om mitt matmissbruk, & trodde att itrim var min lösning.

jag skäms ska ni veta, jag har ljugit för så många av er.

jag känner enorm skuld och måste därför nu skriva sanningen.

jag har en ätstörning som är hetsätning. dryckerna på itrim har

gjort mina anfall tätare och mer okontrollerbara.

jag har ingen makt över vad jag gör längre.

igår kom jag till en brytpunkt, jag åt en liter glass.

smällde i mig den i ett navs, det var inte allt. jag åt

även massa annat skit jag hittade här hemma.

i princip allt jag kunde få tag på. jag var inte hungrig, inte heller

sugen men det slog över. sjukdomen tog överhand och jag färdades med

som ett löv i en rinnande bäck.

sen satt jag och grät, skämdes och gömde allt i papperskorgen.

slog in ätstörning på google och började läsa, satt nog i timmar.

slängde iväg ett sms till johan som ringde upp en stund senare.

han sa bara att jag måste uppsöka vård, nu när jag insett vilket problem jag har.

gruvade mig för att berätta för både christian och mamma.

vad skulle dom tänka, att jag misslyckats ännu en gång?

fan vad patetiskt, jag klarar inte ens av att gå ner i vikt.

både tog det bra, jag fick beröm av mamma som tyckte jag varit

stark som tagit mig mod att uppsöka hjälp alldeles själv.

christian stöttade mig, men visste inte att jag gömt saker så som jag gjort.

jag berättade om godis jag gömt i garderoben som jag sedan ätit

så fort han lämnat hemmet. och om glassen som jag gömt långt

bak i frysen. jag berättade också om den gången han frågade om jag

smygåt och skyllde på julian, att det faktiskt var jag som ätit.

jag känner mig naken, blottad och rädd.

men jag har tagit första steget, jag har insett att

inte allt kan lösas på egen hand.

jag skriver ut det här på bloggen eftersom jag vill att ni

ska veta att jag inte kan gå ner mer i vikt utan att läka mig

själv först. just nu kan jag alltså inte fortsätta med dryckerna eftersom

det bara leder till fler attacker. jag får beröm av folk hela tiden som

tycker jag är så duktig, och till er vill jag nu vara helt ärlig.

jag har fuskat genom hela dieten, den triggade igång

ätstörningen på rikigt. men kanske var det bra, nu är jag redo

att bli läkt, på riktigt. min själ är trasig, men jag är redo att göra den hel.

grejen med ätstörningar är att det ger dålig koncentration, humörsvängningar

och dålig sömn. sen styrs mitt liv helt utifrån maten.

har man inte haft denna sjukdom är det kanske svårt

att sätta sig in i min situition och tänka

- jamen det är väl bara att stå emot?

om det ändå vore så enkelt mina vänner.

nu vet ni vart jag står, och ni får fråga om vad ni vill.

men börja inte snacka en jävla massa skit nu när

jag blottat min själ totalt, tänk efter före!

visst ser jag bättre ut, men jag är långt ifrån normal.

detta är en uppmaning till alla er som verkligen tror att jag nu är

helt återställd när ni träffar mig. jag ser inte ut såhär?

fortfarande svullen, näsan är tre gånger större likaså munnen.

ser ni ingen skillnad är det er det är fel på, ärligt. haha   

idag ska julian på dagis, efter det är det jag som åker iväg på ett möte

som jag helt hade glömt bort. jag som skulle träna.

nåja, det här är så mycket viktigare.

inatt fick jag sova själv, inte något att rekomendera.

har vaknat mest hela tiden, inte kul.

gick och la mig halv tio, lika bra när julian

alltid vaknar mellan 04.30 och 05.00 på morgonen.

inget undantag idag, usch vad jobbigt.

jag jobbar till halv tio ikväll, kommer inte i säng

förrän elva vilket kommer kännas i både kropp&själ.

nu ska jag mysa med lillkillen framför tv.n

vi hörs när vi ses, hola!

jagälskardig!