jag är en ärlig människa, en ärlig människa med en ätstörning.

idag åkte jag till ätstörningsenheten för nu behöver jag hjälp.

jag skrev förut om mitt matmissbruk, & trodde att itrim var min lösning.

jag skäms ska ni veta, jag har ljugit för så många av er.

jag känner enorm skuld och måste därför nu skriva sanningen.

jag har en ätstörning som är hetsätning. dryckerna på itrim har

gjort mina anfall tätare och mer okontrollerbara.

jag har ingen makt över vad jag gör längre.

igår kom jag till en brytpunkt, jag åt en liter glass.

smällde i mig den i ett navs, det var inte allt. jag åt

även massa annat skit jag hittade här hemma.

i princip allt jag kunde få tag på. jag var inte hungrig, inte heller

sugen men det slog över. sjukdomen tog överhand och jag färdades med

som ett löv i en rinnande bäck.

sen satt jag och grät, skämdes och gömde allt i papperskorgen.

slog in ätstörning på google och började läsa, satt nog i timmar.

slängde iväg ett sms till johan som ringde upp en stund senare.

han sa bara att jag måste uppsöka vård, nu när jag insett vilket problem jag har.

gruvade mig för att berätta för både christian och mamma.

vad skulle dom tänka, att jag misslyckats ännu en gång?

fan vad patetiskt, jag klarar inte ens av att gå ner i vikt.

både tog det bra, jag fick beröm av mamma som tyckte jag varit

stark som tagit mig mod att uppsöka hjälp alldeles själv.

christian stöttade mig, men visste inte att jag gömt saker så som jag gjort.

jag berättade om godis jag gömt i garderoben som jag sedan ätit

så fort han lämnat hemmet. och om glassen som jag gömt långt

bak i frysen. jag berättade också om den gången han frågade om jag

smygåt och skyllde på julian, att det faktiskt var jag som ätit.

jag känner mig naken, blottad och rädd.

men jag har tagit första steget, jag har insett att

inte allt kan lösas på egen hand.

jag skriver ut det här på bloggen eftersom jag vill att ni

ska veta att jag inte kan gå ner mer i vikt utan att läka mig

själv först. just nu kan jag alltså inte fortsätta med dryckerna eftersom

det bara leder till fler attacker. jag får beröm av folk hela tiden som

tycker jag är så duktig, och till er vill jag nu vara helt ärlig.

jag har fuskat genom hela dieten, den triggade igång

ätstörningen på rikigt. men kanske var det bra, nu är jag redo

att bli läkt, på riktigt. min själ är trasig, men jag är redo att göra den hel.

grejen med ätstörningar är att det ger dålig koncentration, humörsvängningar

och dålig sömn. sen styrs mitt liv helt utifrån maten.

har man inte haft denna sjukdom är det kanske svårt

att sätta sig in i min situition och tänka

- jamen det är väl bara att stå emot?

om det ändå vore så enkelt mina vänner.

nu vet ni vart jag står, och ni får fråga om vad ni vill.

men börja inte snacka en jävla massa skit nu när

jag blottat min själ totalt, tänk efter före!

 

N

19 oktober 2010 18:51

Lycka till med att komma på rätt spår igen! Jag tror på dig! :)

http://ndk.bloggplatsen.se

 

Åsa

19 oktober 2010 19:26

Du är inte ensam! Det drabbar många tjejer ska du veta och det finns jätte bra hjälp att få! Du har tagit ett stort steg redan som har gått ut med det till din familj! Tycker du är duktig endå! Mvh Åsa

http://www.malvamamms.blogg.se

 

Sandra Nilsson

19 oktober 2010 20:01

Du är bra stark ändå då även dom du fuskat, för det är inte det lättaste att ta tag i, vikten..
Jag tycker ändå att du är duktig och grym som sökt hjälp nu!!! Du kommer klara det!!

 

Tirja

19 oktober 2010 20:57

Det svåra är alltid att inse själv, och dit har du kommit nu! Du är lite som jag, jag missbrukar maten med, har alltid gjort. Har ett sockerberoende som ibland styr allt! Känner nu när jag akut avbrutit min cambridge kur att jag vill äta upp chokladen som ligger i kylen som skulle vara min belöning (två små chokladkakor) men ja det svåra är ju att stå emot!
Och du är skitduktig som är beredd att ta kampen med sjukdommen, det kommer jag nog aldrig göra! Mitt tips skulle nog vara att du låter dig själv äta gott ibland, uteslut det inte helt för då kommer du (antagligen) att fuska mer, så att säga. Men om du vet att du får äta nån gång ibland så kan det kännas lättare att låta bli! Jag har bestämt mig för att äta mer grönt till maten och mindre kolhydrater och träna, men att unna mig lite gott på helgen tex!
Jag hejjar på dig gumman! Som jag sagt förut är jag helt övertygad om att du klarar allt du ger dig på! Många kramar!!!

http://xredxangelx.blogspot.com

 

P.........

19 oktober 2010 22:20

Tycker det är grymt av dig att skriva det på bloggen och jag tror på dig Marielle och det är jätte bra att du sökt hjälp. Jag har haft anorexi/bulimi du har ju tvärtemot nästan men tror man mår lika dåligt av vilka ätstörningar som helst!

 

Marielle F

19 oktober 2010 22:37

Jag beundrar dig i allt du gör. Och framförallt att du är så pass ärlig som du är. Jag tycker du är grym och vet att du kommer lyckas nån gång. Man ska inte stressa. Men jag kan förstå att du blir påverkad också i alla andras viktnedgång m.m
Men man måste ta tag i sig själv först innan man ändrar nått.
Du är strak gumman, innerst inne. Annars hade du aldrig varit så pass öppen som du är.
Kram

 

Amanda

20 oktober 2010 00:17

Du kommer att klara det här, jag vet det!
Jag finnas alltid här för dig, om du vill prata eller bara gråta ut. Ringer dig. PUSS

http://amandanystrom.bloggplatsen.se

 

andrea

20 oktober 2010 12:22

Du har nu tagita första steget på en livsavgörande resa. Jag tror på dig.

http://adalia.bloggplatsen.se

 

C

20 oktober 2010 13:20

Gud vad stark du är. Fan vad jobbigt, men nu är du ju påväg! Mesta möjliga lycka

 

macknow

20 oktober 2010 16:02

Vad stark du är Marielle! Jätte bra av dej att inse hur din situation är! Skit samma vad man har för problem, att erkänna och söka hjälp är det absolut viktigaste! Sen om folk pratar skit, så är det förmodligen dom som har de största problemen! Sköt om dej!

 

Sara Jonsson-Eriksson

20 oktober 2010 20:35

Du är så duktig! Att du själv ser hur det är.
Du har många som stöttar dig och tror på dig.
Kram

 

Malin

21 oktober 2010 21:15

Jag bor nära, bara att ringa en signal så kan vi ses, gå eller bara prata, det vet du va? Bara att komma över. Jag hejar på dig marielle. :)

 

Marielle

25 oktober 2010 19:13

Marielle.. Du och jag så lika. Du vet vad jag menar!
Du är den starkaste personen jag någonsin har mött och jag tror verkligen på dig. Du har klarat av att själv inse ett missbruk, det är starkt nog. Nu är det bara att tro på dig själv och en stark vilja till att klara detta och det kommer du att göra. Men jag finns här och bryr mig om dig väldigt mycket, om det är någonting kan du alltid ringa mig. Jag har ett starkt tycke till dig som aldrig kommer att släppa!

http://yando.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://lenamarielle.blogg.se/   adressen till min nya blogg. jag pallar inte bloggplatsen längre, designen går aldrig att fixa precis sådär som jag vill ha den. man kan inte välja bland så många texsnitt osv, så jag bytte. hoppas ni är me...

med nya sängkläder blev det en otroligt varmare känsla inne i sovrummet. nu ska jag bara hitta grejer till att måla om sängen. jag gillar inredning, det är bara det jag lägger pengar på. inredning och julian. jag köper aldrig saker till mig ...

idag tog vi oss ut i kylan, jag och julle. han somnade rätt fort i vagnen påväg till jysk. inhandlade nya sängkläder, så otroligt mysigt. sovrummet börjar faktiskt ta sig i den form jag hade tänkt. ska måla sängen bara, hitta en vit mysa m...

jag tror varenda jävel på facebook skrivit om vattnet i östersund. okej det är parasiter i det, kanske. och? alla har druckit det i en hel vecka då det förmodligen redan fanns. gah, jag fortsätter precis som vanligt. har redan haft den där skit...

varit på stan idag, kom hem och julfixat lite. byter inte gardiner då jag tycker julgardiner inte är speciellt attraktiva. passar liksom inte in. köpte två filmer också, ska väl se någon av dom är det tänkt. imorgon jobbar christian så jag ve...