jag minns när jag var liten, fredagar = disco + utgång = hemgång.

snacka om att livet var underbart då, man dansade lite tryckare

vann något pris, åt popcorn tills man fick magknip och

var hemma innan mamsen hunnit gå och lägga sig.

jag minns också när jag blev äldre, då tryckarna förvandlades till

hångel, popcorn till alkohol och att jag kom hem långt efter 10 på kvällarna.

problemen växte, kroppen utvecklades och känslorna för vännerna var starka.

jag minns också dagen då jag blev utsatt för sexuellt ofredande.

hur jag skönk ner till discoåldern igen, hur liten jag ville vara.

någon hade tagit i mitt underliv, innanför trosorna inför en massa människor.

kränkt, fyfan vad äcklig jag kände mig.

den dagen växte jag även som människa, och

insåg att hur ensam man än känner sig,

så tar man sig upp ur dom svåraste situationerna.

det finns dom som upplevt tusen gånger värre saker, men

som ändå tar sig upp till toppen igen.

till er vill jag bara säga wow, ni är mina stora idoler.

stackars älskling. nu har det spridit sig till andra ögat också.

du ska få ostkrokar ikväll hjärtat, jag tycker så synd om dig.

det här med städningen ja.. faen vad jobbigt det är.

jag orkar liksom aldrig ta tag i det. fan för denna operation, jag

har blivit så ovanligt lat nu. jag skyller faktiskt på den.

bytte bredband idag också, märker ingen skillnad direkt.

skönt att ha det gjort, ingen bindningstid heller. big up tele2.

menne jag kanske ska ta & hitta på något som innefattar nytta. gaah!

damn! det är så stökigt, dammigt och äckligt här nu alltså.

jag står inte ut längre, nu måste jag ta ett break från datorn

och röja som aldrig förr. har precis duschat vilket inte var

det smartaste med tanke på att jag lär bli svettig efter detta.

just det, jag har haft ont i vänstra kinden några dagar nu och

det blir bara värre. vågade idag lyfta på läppen och kika in där bland alla

stygn osv. upptäckte att kinden sitter fast i ståltråden som dom har

satt in för att hålla min plastskena på plats. OSKÖNT är bara förnamnet.

ska städa för att komma på andra tankar, pusseli!

ny månad, redan? det går så himla fort, jullebullen blir snart 2 år juh!

hur som helst så har vi precis vaknat, lillen har ögoninflammation så det

blir till att vara hemma idag då. såg idol igår, dock inte upplösningen

men gled in på tv4 nu för att kika vilka som gått vidare.

jag hoppades på freja&olle men också geir, jag gillar han.

hoppas juryn tar in någon av mina sötisar.

fredag idag ja, hänger inte med för 5 öre. ingenting planerat

i helgen. bara vara hemma med sjukt barn och mysa.

pusssas!

ps: du kastar sten i glashus, sluta!

Veronica Maggio - 17 år

Organism 12 - På din grinn

Hanne Boel - Dont know much about love

för någon vecka sedan köpte jag två söta lampor till sovrummet.

dom skiftar i olika lilafärger, awesome. försöker få in den färgen

i sovrummet eftersom den är så avslappnande. det tar tid

eftersom allting kostar. vill ha större matta, kuddar och påslakan.

sen funderar jag på att spraya sängen svart, nu är den i ek vilket

inte riktigt är min smak. försöker hitta några fina gardiner också,

men det är så svårt när ingenting faller mig i smaken.

jag gillar detta ämne, unga föräldrar. folk kan verkligen inte förstå.

alla säger bara att man ska leva livet först, sen skaffa barn.

men om det för mig innebär att jag lever livet när jag fått barn

hur menar dom då? folk verkar inte förstå det här med olika. ditt och mitt.

för mig var det världens bästa grej som kunnat ske, att få barn.

för någon annan är det tvärtom. därför kan jag bli lite sne

när folk säger att jag inte levt mitt liv.

- jaha, nu sitter du här med unge och aldrig kommer kunna upptäcka världen.

precis som att det är det viktigaste i livet, upptäcka världen.

om jag nu inte skulle vilja resa någonstans då, dör jag olycklig då?

fast å andra sidan vill jag ut och uppleva vad som finns på andra platser,

men ni kanske förstår vad jag menar.

till er som tror att livet är slut när man fått barn 

vill jag bara meddela att barn faktiskt får flyga flygplan och

besöka andra länder precis som vuxna. jo, det är helt sant.

jag kan alltså ta med mig julian om jag vill resa.

för mig handlar det inte om att åka till värsta festparadiset

och supa i en hel vecka. vad fan skulle jag få ut av det?

jag vill resa för att se platser, klättra, åka på safari, dyka osv.

och det tänker jag göra tillsammans med min son.

hur underbart är det inte att ha möjligheten att få dela dessa

upplevelser med den man älskar högst av allt i livet?

ni som tror att livet är slut, ni har inga barn.

och kan därför inte uttrycka er i den här frågan eftersom

ni inte vet någonting om det.

men jag har ju faktiskt varit barnfri och vet att det livet

utan barn inte gav mig den tillfredställelse jag får nu.

vill jag dricka så gör jag det, kanske inte lika ofta men det är ingen

större skillnad efter att jag fått barn. jag gillar inte att dricka gift, jag

fyller hellre kroppen med kärlek. PUNKT!