Direktlänk till inlägg 9 augusti 2010
jag skäms inte för att säga att jag tror på det paranormala.
för vissa är det tabu, inget man ska prata om.
för andra är det en självklarhet att öppna och uttrycka sig i den frågan.
ni som absolut inte tror på sånt här behöver ju inte läsa,
eftersom hela texten just handlar om det "övernaturliga"
ända sen jag var liten har jag haft känningar kring detta.
ibland vågade knappt jag eller andré gå hem om mamma jobbade.
det hände alltid något konstigt när vi var ensamma.
böcker som for i golvet, fotsteg på övervåningen
och spring i trappen. trots att detta var vanligt var jag så rädd.
folk kunde säga att det var därför jag hörde saker, att jag inbillade mig.
det var då jag slutade prata om det, jag ville inte verka "dum"
skillnaden idag är att jag inte alls är rädd, jag känner mig
trygg när det händer saker. jag vet att det inte är farligt.
nu är jag nyfiken, vill veta mer. lära mig saker, gå till medium/vägledare osv.
jag har bara varit iväg en gång, och vilken upplevelse det var.
andré var iväg igår, han var till en tjej som jag länge velat gå till.
hon skriver "genom andarna" och är grymt duktig.
28 a4 - sidor fick han med sig därifrån, och kom senare hem till
mig så att jag kunde läsa. det som stod var sjukt, riktigt sjukt.
han fick också ställa 3 frågor, och en fråga handlade om mig.
hon skrev saker om mig som ingen vet, hemligheter jag har
fast ingen annan som läste förstod. då bröt jag ihop!
hur kunde denna människa veta hur jag mår och känner mig?
hur jag är som person, och att jag har en son?
hon skrev att jag aldrig får ur mig min ilska riktigt, utan istället
biter ihop (som jag lärt mig att man ska när saker blir svåra)
men igår exploderade jag verkligen, jag fick nog. orkade inte hålla
allt inom mig längre, jag spydde nästan ut all ilska.
idag känns det bättre, jag tänker mycket på det hon skrev.
allt hon skrev stämde så väl in på mig, och hon skrev att jag ska sluta
känna skuld. hon skrev även att jag är en stark person, en person
som inte ger sig så lätt. och att det var starkt att be om hjälp, inte tvärtom.
sen skrev hon att allt inte behöver vara perfekt, och det är typiskt mig.
jag måste också gå iväg till henne, det lilla hon skrev om mig
var precis det jag behövde för att inse.
andré var skeptisk till allt detta när han gick dit, och jag kan tala
om för er att han hade en helt annan syn på saken när han gick därifrån.
allt hon skrev om honom var otroligt, hon beskrev han i detaljer, som bara
några få av hans närmaste skulle kunna göra.
alltså måste jag också dit, jag vill veta mer.
vad tror du på?
http://lenamarielle.blogg.se/ adressen till min nya blogg. jag pallar inte bloggplatsen längre, designen går aldrig att fixa precis sådär som jag vill ha den. man kan inte välja bland så många texsnitt osv, så jag bytte. hoppas ni är me...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
|||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|