detta måste vara ett jävla skämt!

jag håller på att bli sjuk och det är väldigt opassande vill jag lova.

känns som en början på öroninflammation, täppt i näsan är jag också.

förbaskat, kan det bli sämre.

lite gladare blir jag över att det är bra på

tv:n ikväll.

allting med sopporna har gått super bra, fram till

i lördags. jag stod inte ut längre, klättrade nästan på väggarna.

tog mig en skål med fil&musli, sen kan vi snacka ångest.

nu har en hel vecka varit åt helvete, det är precis

som att börja om från början. jag blir galen på mig själv.

är jag så beroende av mat och diverse godsaker?

jag kan jämföras med en narkoman, känns som att ingen

förstår mig just nu. alla peppar mig vidare och säger att

jag inte ska ge upp. det är väldigt kul att jag får stöd, men

ingen som inte gjort detta kan sätta sig in i min situation om

jag ska vara ärlig. försöker se framåt, jag vet ju att

detta leder till nånting bra, men just nu känns vägen dit

oerhört lång. jag skulle vilja spärra in mig själv på ett fatcamp,

där det finns personal som har ständig koll.

fyfan för min självdisciplin, varför har jag ingen sån?

nu skulle jag bara vilja gå och sova, men jag får krama om

lillen istället. han gör mig glad!

tjolahopp! idag ska jag på skolan, ska plugga lite.

ska träna också nu på morgonen, känns bra.

imorgon har jag mitt första gruppmöte på itrim, måste

fixa barnvakt eftersom christian jobbar till halv åtta, och

jag ska vara där arton nollnoll.

tror också jag har min första vägning efter att jag började med dryckerna.

jag är nervös, ibland känns det som jag gått ner. och vissa gånger

känner jag mig uppblåst och tyngre.

nu ska jag dricka min frukost, ska bli "jätte" gott.

skulle vilja ha den här också, ryggsäcken är alldeles för liten.