vilket jävla wakeupcall jag fick mig nudå.

hur fan kan jag har låtit mig själv gå upp så jävla mycket.

alla ni som tror att det har med graviditet att göra, wrong!

jag vill seriöst hänga mig själv nu, men jag vill leva.

fast inte med den här livsstilen iallafall.

jag vill bara gråta, men jag är för besviken för det.

så otroligt jävla besviken att jag nästan inte finner ord

som inte innehåller några svordommar.

just nu känns det som att jag aldrig mer vill äta,

men dom som känner mig vet ju att det skulle vara omöjligt.

konstigt att jag inte får höra fula ord när jag gå omrking på

stan. åtminstone inte så jag hör dom, tacksam för det.

varför är jag beroende av allt onyttigt?

och varför är just jag så otroligt jävla lat.

jag känner inte igen mig själv längre, kanske inte så konstigt

med tanke på att jag gått upp 20 kilo på 1 år.

jag tänker inte be om ursäkt för mina två emo-inlägg.

jag skriver inte till er, utan till mig själv.

ni behöver inte ens läsa, jag bryr mig faktiskt inte nu.

jag söker inte efter medlidande eller puttifnuttiga kommentarer nu.

allt är mitt eget fel, mina egna jävla val.

jag ser ju nu vilken jävla självdisciplin man har.

exakt vart tappade jag dig? ring, jag hämtar dig nu!

asså jag dör, seriöst. någon har lagt ut mig på youtube sen

i tors. kan man bli tjockare? snälla, jag skäms ihjäl.

aldrig mer ska jag stå på scenen iallafall, inte utan att

ha gått ner minst 15 kg.

sen vill jag inte höra - marielle, du såg inte tjock ut.

för då blir det nackskott så att synen eran kommer tillbaka.

skjut mig, och gör det nu. haha usch!